Därifrån härstammar de mystiska megalitiska templen, uppförda till fruktbarhetsgudinnans ära.
Senare lämnade också fenicierna, kartagerna, romarna och bysantinerna sina spår på öarna.
År 60 e. Kr. på sin väg mot Rom, led Paulus skeppsbrott på ön.
I och med det fördes kristendomen till Malta.
Araberna erövrade öarna år 870 e. Kr. De lämnade bestående intryck på det maltesiska språket. Fram till 1530 var Malta en förlängning av Sicilien. Normanderna, aragoneserna och andra erövrare som regerade över Sicilien styrde också över de maltesiska öarna.
Det var Karl V som överlämnade Malta till Johanniterorden, som sedan styrde Malta mellan 1530 och 1798.
Riddarna bidrog till en ny gyllene era för Malta genom att ge ön en nyckelroll i kulturlivet i 1800- och 1900-talets Europa.
Det konstnärliga och kulturella livet på öarna berikades med konstnärer som Caravaggio, Mattia, Preti och Favray (och många fler), som av riddarna fick i uppdrag att försköna kyrkor, palats och auberges, eller värdshus.
År 1798, på vägen till Egypten, erövrade Napoleon Bonaparte Malta från riddarna. Fransmännens närvaro på öarna var kortvarig eftersom engelsmännen, som ombetts av maltesarna att hjälpa dem, år 1800 försatte öarna i blockad.
Det brittiska styret varade ända till 1964 då Malta blev självständigt.
Malteserna har adopterat det brittiska systemet för administration, utbildning och lagar.
Malta blev republik 1974 och medlem i EU i maj 2004.

Nöje:
De livliga församlingsfesterna som hålls i byarna på sommaren är mycket unika för öarna. Helgon, fyrverkerier, mat och underhållning ingår i detta kulturella fenomen – försök att pricka in en sådan fest, för detta måste upplevas.
Surfa in på www.visitmalta.com för mer information om nöje samt historia.